Allmänt babbel

Fingrarna har fått vila lite från skrivandet medan jag har flängt runt kors och tvärs över hela Sverigelandet, men nu är jag tillbaka! Prepare yourselves.
Familjen (plus Simon) började semestra genom att åka till Gävle för att vara sådär supersvenniga och bo i husvagn, komplett med brunfransigt 70-talsförtält och campingtoalett. Jag och Simon sov dock i fyrmannatält inuti förtältet. Det stormade om nätterna och jag trodde att mitt blod skulle frysa till is, men det gick. Och så sov vi en natt inne i stan hos mormis. Sen så loppade vi och gick en himla massa också, det var mysigt.

Efter campingtrippen så satte sig jag och Simpan på tåget ned till Lund där vi var kattvakt i några dagar (och Simon fick återförenas med sin älskade stationära dator). Sjukt mysiga dagar. Vi gick på museum i Malmö, och jag åt min första riktiga falafel. Men grejen var den att jag inte hörde vad falafelkillen sa, så när han frågade mig om sås så sa jag bara "ja" hela tiden, vilket resulterade i att jag fick alla slags såser han hade. Det var inte så gott, dessutom var falafeln tydligen dyr enligt de falafelvana skåningarna för att den kostade över 25 kronor. Men mest låg vi bara och tittade på Family Guy hela dagarna (skäms för att erkänna det, men börjar tycka att det är kul) och försökte att inte smälta bort.

Från Lund åkte vi sedan upp till finaste Göteborg. Varje gång jag sätter min fot i staden så inser jag att "nej fy satan, det är HÄR jag ska bo", så fint är det. Jag fick min kamera jag hade beställt också, så allt blev om möjligt ännu finare.
Slottskogade oss lite, Lisebergade oss lite, och jag försökte dra in extra mycket västkustluft i mina lungor eftersom jag inte kommer att komma dit på ett tag nu. Jag köpte en kalasfin 40-talsklänning på Beyond Retro (efter att ha varit besviken som alltid på att ca alla klänningar jag provar är för stora), och sen så bjöd universums finaste på bio. ÄNTLIGEN så fick jag se "Känn ingen sorg", fastän Simon inte ens tycker om Håkis lite. Kombinationen av Adam Lundgren och Håkan var ju fantastisk (mest Håkan), samtidigt som samma kombination fick mig att gråta några liter och känna mig lite smått förstörd. Trodde att jag skulle klara mig halvokej fram tills de började blanda in Gårdakvarnar & Skit i det hela, då var det kört. Aja, helfin film - sex av fem toasters.

 

Nu är jag i alla fall hemma. Simon är också hemma, fast i Skåne. Så nu är jag ensam. Är orolig och ledsen också, för världens bästa katt har varit borta i tre dygn, och han brukar aldrig ens lämna gården. Är otroligt rädd och får tårar i ögonen lite då och då. Men polisen har inte fått in några anmälningar, och vi har tittat både i diken och på tågspår utan resultat, så förhoppningsvis är det ett gott tecken. Jag håller tummarna och alla kroppsdelar jag har i alla fall, för jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till om min lille bebis är borta. Förhoppningsvis så sitter han väl i någon grässlänt och har glömt bort tiden för att han har så sablans kul, och så kommer han väl lullandes längs vägen snart. Jag hoppas, och har köpt en superlyxig burk med mat tills han behagar att komma hem. 

Så, nu har jag skrivit av mig lite i väntat på att Photoshop ska installeras. Här kommer en bild på Robert i Slottskogen så länge.