Jahapp.

Det var det, det. 
Jag requestade nyss mitt flyg hem. Den andra september flyger jag iväg från O'hare, iväg från Chicago, iväg från mitt hem. Den andra september knallar jag runt på svensk mark igen, och den tredje september vaknar jag upp i min svenska säng med mina ben nedtyngda av tjockiskatten och magen full med limpmacka. Jag vet inte riktigt vad jag känner. Jag har gråten i halsen samtidigt som jag bara ler, för känslorna är så många och så blandade. Jag förstår inte hur ett år kunde gå så satans fort, det var ju typ i förrgår som jag stod på Arlanda och grät så att jag skakade?! Jag har tagit mig igenom den äckligaste vintern jag någonsin har varit med om, och nu har jag bara den bästa sommaren någonsin kvar, och jag är beyond excited.

116 days to go. Fy fan.
I USA | | Kommentera |
Upp