Mest bara för att vi kan.
Förra lördagen så tog jag, Juliorna och Ivana vårt pick och pack och stack till Milwaukee, mest bara för att vi faktiskt kan. Efter en två timmar lång bilfärd på highwayen i den röda minivanen så var vi framme vid lägenheten som vi hyrde över helgen. En himla mysig liten etta i Downtown Milwaukee.
Eller ja, downtown och downtown. Downtown Milwaukee var ju inte det fräsigaste jag någonsin har upplevt. Det var verkligen helt dött, lördag förmiddag. Jag misstänker att Milwaukee kan platsa på topp 10 tråkigaste städerna i USA, sorgligt men sant.
Anyway, vi fick se till att göra det roligt själva! Direkt när vi hade fått nycklarna så drog vi ut för att se oss omkring. Det regnade och var grått och kallt, men vi kramades så det gick bra ändå. Vi började nästan på en gång känna att våra magar började kurra lite, så vi gick in på första bästa smörgåsställe för att luncha. Jag åt en vegetarisk kalkonmacka som var hur god som helst.
Inne i restaurangen träffade vi David. David hade hört den tyska accenten, och det visade sig att han var född i Tyskland men han hade bott i USA sedan han var tretton eller så. Och så gick det till när vi träffade vår privata Milwaukeeguide och första amerikanska polare. Kvällen slutade med att han åt middag hos oss (pestopasta med broccoli) och sedan så somnade han på golvet för att det var så sent.
Eller ja, downtown och downtown. Downtown Milwaukee var ju inte det fräsigaste jag någonsin har upplevt. Det var verkligen helt dött, lördag förmiddag. Jag misstänker att Milwaukee kan platsa på topp 10 tråkigaste städerna i USA, sorgligt men sant.
Anyway, vi fick se till att göra det roligt själva! Direkt när vi hade fått nycklarna så drog vi ut för att se oss omkring. Det regnade och var grått och kallt, men vi kramades så det gick bra ändå. Vi började nästan på en gång känna att våra magar började kurra lite, så vi gick in på första bästa smörgåsställe för att luncha. Jag åt en vegetarisk kalkonmacka som var hur god som helst.
Inne i restaurangen träffade vi David. David hade hört den tyska accenten, och det visade sig att han var född i Tyskland men han hade bott i USA sedan han var tretton eller så. Och så gick det till när vi träffade vår privata Milwaukeeguide och första amerikanska polare. Kvällen slutade med att han åt middag hos oss (pestopasta med broccoli) och sedan så somnade han på golvet för att det var så sent.
Natten var helmysig. Vi firade min födelsedag och jag öppnade presenter och fick så mycket kärlek och bekräftelse att jag blev alldeles till mig. Mina fina, fina tyskor. Rätt knasigt ändå att man kan komma varandra så nära på bara tre månader. På morgonen efteråt så stormade det ute, och jag skypeade först med mormis och sedan med min kära familj. Grät litegranna, men det är okej. (Jag fick tredje TATUH-boken skickat till mig också i present, så nu är jag nöjd läslus igen).
Efter skypesessionen gav vi oss ut i regent för att åka och titta på Davids kissebebis, Luna. Gosigaste och sötaste jag har träffat på länge (dvs tre månader för då träffade jag min P senast). Efter det åt vi sushi, och sen vandrade vi bara omkring lite.
Här kommer lite bilder:
Mina gulletyskar och jag.
Bästis.
Kärleksfulla och gla'a.
Här med.
Avslutar med den här bilden som man skulle kunna kalla "Death of pumpkin", för lite makabert måste det ju vara i alla fall. Någon måtta får det vara med gulligullandet!
Nu ska jag läsa lite innan jag kryper till kojs. Imorgon har jag sovmorgon, och det är ju det bästa som finns (mest för att det är det är en KAMP som kräver BLOD, SVETT och TÅRAR att få killarna att vara klara innan bussen kommer på morgonen, hujedamej.)
Godnattis.
Nu ska jag läsa lite innan jag kryper till kojs. Imorgon har jag sovmorgon, och det är ju det bästa som finns (mest för att det är det är en KAMP som kräver BLOD, SVETT och TÅRAR att få killarna att vara klara innan bussen kommer på morgonen, hujedamej.)
Godnattis.