Ett styck helg.
Den här helgen var jag ensam hemma. Mina hostparents drog iväg på Medschool-reunion i Atlanta, och ungarna blev upphämtade av diverse släktingar eftersom jag inte kan ha hand om dem helt själv en hel helg (får endast jobba 10 timmar om dagen). Detta resulterade i att jag fick en helt ledig helg, om man bortser från att ta hand om hunden.
Eftersom jag inte riktigt är hundra procent bekväm med att vara ensam i det här gigantiska huset än så bjöd jag över lite Julior på svennetacos. De stackars tyskarna hade ju aldrig fått ta del av detta fantastiska fenomen, så jag hade gladeligen en "hur man viker en tortilla på bästa sätt"-kurs. Till efterrätt åt vi nektariner och jordgubbar.
Eftersom jag inte riktigt är hundra procent bekväm med att vara ensam i det här gigantiska huset än så bjöd jag över lite Julior på svennetacos. De stackars tyskarna hade ju aldrig fått ta del av detta fantastiska fenomen, så jag hade gladeligen en "hur man viker en tortilla på bästa sätt"-kurs. Till efterrätt åt vi nektariner och jordgubbar.
Bilden snodde jag från ena Julian, för jag var inte tillräckligt smart för att ta en egen.
I lördags åkte vi ner till downtown Chicago. Vi började dagen med att printa ut lite bilder på target, och sen satte vi oss på en trappa i en park och åt lite tacorester och nachos. Vi åt inte upp alla nachos, så resterna gav vi till en hemlös snubbe.
I lördags åkte vi ner till downtown Chicago. Vi började dagen med att printa ut lite bilder på target, och sen satte vi oss på en trappa i en park och åt lite tacorester och nachos. Vi åt inte upp alla nachos, så resterna gav vi till en hemlös snubbe.
Efter lunchpicknick så knallade vi vidare till Millennium park för att ta lite lagom turistiga bilder.
Härnäst kommer en sjujäkla massa bilder på mig, så nu blir väl mamma glad.
En liten böna. Fick vara vittne till ett frieri också, det var himla fint. Alla applåderade och grät och jag fick rysningar, shit. Superhäftigt.
Spegelbilder är ju ett måste.
Bönan är smutsig, men det är väl sådant som händer när massa turister kladdar dagarna långa.
Efter lite shopping och Vapiano tillsammans med några fler tyskar så gick vi till Buckingham fountain.
Julia är loco.
När jag och Julia började gå mot tåget hem igen så gick fontänen plötsligt bananer och började spruta jättemycket vatten, och orkestermusik började spelas hur högt som helst. Oh America, U so silly.
Lasersvärd sålde de till barnen också, nej gud vet vad.
Igår åkte jag, Julia, Julia, Ivana och Hanna (vi har ett gäng nu) ut på lite äventyr. Jag körde på highwayen och stackars Julia fick nervösa sammanbrott för att jag kör så försiktigt, men jag vill verkligen inte dö och då är det som det är (de tycker att det är jätteroligt att jag är så rädd för att göra mig illa, stackars mig).
Slutdestinationen denna dag var IKEA och Woodfield mall, som är ett av USAs största malls. IKEA kändes som hemma, och det var kul att förklara hur man uttalar namnen på prylarna. Vi åt lunch på IKEA, mest för att det är billigt och vi är fattiga au pairer. Det kändes också som hemma, för IKEA i USA hade samma kassa utbud på vegetarisk mat. Well, efter det så gick jag lös på swedish foodmarket. Köpte inte allt jag ville ha den här gången, men jag köpte lite dammsugare som tyskarna tyckte var väldigt goda.
Efter IKEA så drog vi till mallet, som var helt gigantiskt. Köpte lite grejor, och sen åt vi Froyo. Det var helt sjukt hur mycket olika smaker det fanns, ungefär som att dö och hamna i himlen. Direkt efter Froyo så gick vi och åt på Cheesecake Factory (det är ok att äta efterrätt före varmrätten, jag lovar). Jag åt en el gigantico tallrik pasta, fast lade ner mer än hälften i en doggy bag så att jag kan äta det till lunch idag. Jag åt ingen cheesecake (snyft), men nästa gång jag är där så ska jag strunta i maten och bara äta cheesecake, så det så.
Just nu ligger jag och halvslumrar i min säng. Jag ska snart pallra mig upp och tvätta lite smutsiga pojkkläder, och sen ska jag ge mig iväg till affären och fylla på matförrådet så att jag kan göra lunch åt ungarna imorgon. För övrigt så gick den här morgonen helt förvånansvärt bra, inte ett enda utbrott och vi var inte ens lite sena. Vet knappt hur det gick till och är fortfarande i lite chock, men är otroligt lättad och glad. Kanske får jag någon sorts rutin på det här med till slut, och om inte så har jag ju min Julia ett block härifrån, så det löser sig oavsett.
Kramkalas, ha en bra dag (snart kväll för er hemma i sverigelandet)
Min fina granne och vän.
När jag och Julia började gå mot tåget hem igen så gick fontänen plötsligt bananer och började spruta jättemycket vatten, och orkestermusik började spelas hur högt som helst. Oh America, U so silly.
Lasersvärd sålde de till barnen också, nej gud vet vad.
Slutdestinationen denna dag var IKEA och Woodfield mall, som är ett av USAs största malls. IKEA kändes som hemma, och det var kul att förklara hur man uttalar namnen på prylarna. Vi åt lunch på IKEA, mest för att det är billigt och vi är fattiga au pairer. Det kändes också som hemma, för IKEA i USA hade samma kassa utbud på vegetarisk mat. Well, efter det så gick jag lös på swedish foodmarket. Köpte inte allt jag ville ha den här gången, men jag köpte lite dammsugare som tyskarna tyckte var väldigt goda.
Efter IKEA så drog vi till mallet, som var helt gigantiskt. Köpte lite grejor, och sen åt vi Froyo. Det var helt sjukt hur mycket olika smaker det fanns, ungefär som att dö och hamna i himlen. Direkt efter Froyo så gick vi och åt på Cheesecake Factory (det är ok att äta efterrätt före varmrätten, jag lovar). Jag åt en el gigantico tallrik pasta, fast lade ner mer än hälften i en doggy bag så att jag kan äta det till lunch idag. Jag åt ingen cheesecake (snyft), men nästa gång jag är där så ska jag strunta i maten och bara äta cheesecake, så det så.
Just nu ligger jag och halvslumrar i min säng. Jag ska snart pallra mig upp och tvätta lite smutsiga pojkkläder, och sen ska jag ge mig iväg till affären och fylla på matförrådet så att jag kan göra lunch åt ungarna imorgon. För övrigt så gick den här morgonen helt förvånansvärt bra, inte ett enda utbrott och vi var inte ens lite sena. Vet knappt hur det gick till och är fortfarande i lite chock, men är otroligt lättad och glad. Kanske får jag någon sorts rutin på det här med till slut, och om inte så har jag ju min Julia ett block härifrån, så det löser sig oavsett.
Kramkalas, ha en bra dag (snart kväll för er hemma i sverigelandet)