Allmänt babbel

Idag så var jag på Amerikanska ambassaden. Nervös så att knäna skakade som en sambadansös var jag, men det löste sig till slut. Det var ju inte så farligt som jag trodde att det skulle vara, och jag hade med mig fler papper än vad som egentligen behövdes. Dessutom behövde jag knappt vänta någonting, jag var till och med klappad och klar innan min bokade tid.
När jag kom ut från betongklumpen som var ambassaden så stod jag och väntade på mor och far min en stund. Under tiden så lånade en kvinna min telefon, och sedan samtalade vi lite. Det visade sig att hon pluggade i Seattle, och var hemma i Sverige för att förnya sitt visum. När hon drog så pratade jag med en kille från Uganda som skulle åka till England, det var rätt skoj. 
Dagen till ära hade de även gjort ambassaden extra fin. 

 
Efter att jag kom hem så har jag på riktigt inte gjort ett dyft. Jag har kämpat för att inte somna (sov dock lite i bilen på vägen hem, lutad mot en big ass IKEAkartong) och nu sitter jag och skypear med Simon. Simon är en sådan där människa som är rätt så duktig på att få mig att böla. Inte för att jag blir ledsen, nej nej. Han får mig att skvätta tårvätska för att han gör mig så himla lycklig. I det här fallet så har människan skrivit en låt till mig om vårat hejdå som inte är ett riktigt hejdå, eftersom vi ses snart igen. 
Han får mig att agera som världens supertönt, men det är okej.

Kram, ha det finemang.