Allmänt babbel

Just i detta ögonblick sitter jag och äter lunch. Det är så varmt utomhus att tanken på varm mat får mig att må lite smått illa, därför äter jag sallad. Att jag sitter och äter lunch och att lunchen just idag råkar vara sallad är väl inte så värst märkvärdigt, inte heller värst intressant. Men tanken på var jag sitter och äter min lunch är rätt så häftig ändå, för jag sitter och äter den i ett stort, stort land som är långt, långt borta från allt och alla jag känner. Jag äter den i det här stora landets tredje största stad, i ett hus som när jag pratar med mina vänner faktiskt kallar mitt hus. För just nu bor jag faktiskt här. Jag bor här i det stora, konstiga landet hos en familj jag knappt känner. Jag jobbar och får lön i det här landet, jag kör bil och dricker milkshake med tyskar som jag aldrig har träffat förut. Och vet ni vad? Jag känner mig så himla modig.


Jag är otroligt stolt över mig själv för att jag faktiskt vågade ta steget och komma hit, och just nu är hela mitt liv ett enda stort äventyr. Och just därför så har jag inte bloggat. Jag är ledsen för det, men ni förstår, att just nu händer det så otroligt mycket runt mig att jag helt enkelt inte har tid (eller ork för den delen). Jag går upp, jag skjutsar ungarna till skolan, jag försöker skypea med mina fina där hemma (som jag saknar så mycket att jag nästan tuppar av), jag försöker spendera så mycket tid som möjligt med vänner, jag hämtar ungarna från skolan, försöker att få dem att göra läxor istället för att bråka, gör middag, gör lunchlådor till dagen efter och sen är jag så trött att jag nästan somnar ståendes. 

Jag tror att så fort allt har lugnat ned sig och jag har blivit mer hemmastadd så kommer jag att kunna skriva mer, men som det är nu så orks dé int. Och det är som det är. Under tiden så får ni lite bilder med tillhörande texter.