När familjen kom till stan'.
Utomhus är det typ apokalypsen, and shit is going down. Det blixtrar och dundrar och är ungefär orkan, så jag och Hegge flyttade fram våra planer till en annan kväll som förhoppningsvis skänker oss lite vackrare väder. Så nu när jag ligger nerdbäddad i min säng med mina orangeprickiga lakan runt mig och lite Smiths i öronen så tänker jag ta tillfället i akt och skriva lite i blogg saatana.
För fyra dagar sedan åkte världens finaste familj hem efter en otroligt fin vecka, de bästa 10 dagarna på hela året fyllda med massa knas, skratt och utefrukostar. Tänker inte ens försöka beskriva veckan med ord, så kör på halvkassa telefonbilder för att det är enklast så och jag är inte riktigt så ambitiös. Och jag menar, vem läser mina novell-liknande inlägg anyway?
För fyra dagar sedan åkte världens finaste familj hem efter en otroligt fin vecka, de bästa 10 dagarna på hela året fyllda med massa knas, skratt och utefrukostar. Tänker inte ens försöka beskriva veckan med ord, så kör på halvkassa telefonbilder för att det är enklast så och jag är inte riktigt så ambitiös. Och jag menar, vem läser mina novell-liknande inlägg anyway?
Var väldigt glad över att ha lillasyster här. Här hängde vi nere vid Navy Pier, för att hon ville se parisehjulet som är med i Divergent och grejer. Det här var typ femte (?) dagen så I aint sticking to no ordning och i dont care because im a rebel fuck yeah.
En paps.
En mams som ser lite missnöjd ut och en Fanns.
Sedan blev hon trött. Men fin Urban kotte-påse hade hon i alla fall.
En paps igen med en kamera.
Favvostadis I love u.
En annan dag drog vi till Chinatown och åt en jävla massa lunch. Pappa åt manetsallad mest bara för att han kunde. Extra-spicy var den å.
Fontänis i finstadis.
På måndagen så tittade vi på indiekonsert nere i Millenium park. Fick så mycket festivalkänsla när det luktade blött sommargräs, alkohol, rök och svett och när det var musik och människor all over the place och mörkt. Åhh vill raggla runt mellan tält i ett sommarsverige.
Kramis amigos.
Åt brunch på m.henry, dvs bästa brunchstället. Delicious omg så mycket kalorier omg så mycket do not care omg
Sen en annan dag så bestämde jag mig för att slänga på mig en hatt som jag inte har varit modig nog att använda än. Diggade den tydligen för har massa egobilder med den på. Fick komplimanger för min klädsel å, det var gulligt att höra.
Åkte till Chicago botanic gardens (typ ett av mina favvoställen i chicago) med bästa morbror. Han tog en lite småsomrig bild på mig med rosor.
Här är morbror. Så himla kul att spendera lite alone-time med honom och bara prata om allt möjligt. Bästa i världen är han.
Nu ska jag sovelisova på min sönderbrända rygg för imorgon är det en ny jobbdag med ungar som faktiskt är helt okej och som det faktiskt kommer att bli rätt jobbigt att lämna här borta. Näst sista dagen så lyckades jag få in hela familjen gratis no questions asked på Shedd aquarium (annan favvoplats i chicago håhåjaja) och vi tittade på maneter och grät åt djurshowen (nej jag kan inte hålla mig när söta djur är duktiga och gör konster, det bara rinner).
Sista kvällen åkte vi på utomhusbio (bästa i hela världen seriously, älskar utomhusbio.) och myste under filtar med familj och Hegge. Såg Gravity och nu förstår jag varför den fick typ en miljon Oscars, sjukt bra. Problemet är att nu är jag jätterädd för att bli lost in space without luft. Måste ju vara värsta mardrömmen för ett control freak som jag. Anyway, Perfekt avslut på perfekta 10 dagar. Sista dagen åt vi riktigt amerikansk pannkaksfrukost på en riktigt amerikansk diner, och sen var det adjöss och skjutsa dem till O'hare. Grät bara lite, för jag menar, jag kommer ju hem och träffar dem om bara 2 ynka månader.
När jag började jobba igen torsdag kväll så var ungarna helt all over me (vilket aldrig händer pga får noll känslor från mina värdbarn) och verkade vara väldigt glada över att ha mig tillbaka, det var kul. På fredagen spelade vi kubbspelet som la familia tog med sig, och på kvällen så åkte jag till gymmet med Trömel och sprang på en sådan här cykelspringgrej i 70 minuter??? vet inte vad som var hände, borde vara död men jag känner en puls. Resten av helgen gick åt till att mend a slight heartbreak (och se "We're the millers" och shit älskade den, brukar ej älska komedier) som egentligen inte var ett heartbreak utan mer förvirring och besvikelse, men nu är jag ok!! Mitt liv här borta är ju trots allt asbra även om människor suger ibland.
När jag började jobba igen torsdag kväll så var ungarna helt all over me (vilket aldrig händer pga får noll känslor från mina värdbarn) och verkade vara väldigt glada över att ha mig tillbaka, det var kul. På fredagen spelade vi kubbspelet som la familia tog med sig, och på kvällen så åkte jag till gymmet med Trömel och sprang på en sådan här cykelspringgrej i 70 minuter??? vet inte vad som var hände, borde vara död men jag känner en puls. Resten av helgen gick åt till att mend a slight heartbreak (och se "We're the millers" och shit älskade den, brukar ej älska komedier) som egentligen inte var ett heartbreak utan mer förvirring och besvikelse, men nu är jag ok!! Mitt liv här borta är ju trots allt asbra även om människor suger ibland.
Så himla roligt att läsa! Och hur sjutton fick du med mig på bild??!! <3