Allmänt babbel

VARNING: Nedan följer ett mycket långt blogginlägg av personlig natur som mest är skrivet för min egen skull. Det är med stor sannolikhet högst ointressant. 

Första dagen av år 2015 vaknade jag upp i en lägenhet i Göteborg. Filip och vänner var bakis och jag var ungefär dödssjuk, men det var en rätt bra start av året i alla fall. När vi kom hem från Götet fortsatte jag att timvika på förskolor, precis som året innan. Jag lekte i snö, läste sagor och kramades väldigt mycket. Filip blev inneboende hos en kille i Blackeberg och jag började pendla fram och tillbaka till Stockholm varje helg. Det var dyrt. Jag tillbringade mycket tid på Norrby på vardagarna, där jag försökte lära mig att vara en robot.

Jag vikarierade på en förskola en dag, som blev en vecka som sedan blev 50 % i några månader. Jag trivdes bra, men kände mig nog ganska pressad över att prestera perfekt och göra ett gott intryck. Började fundera på att strunta i mina drömmar om en framtid bestående av kreativitet, blev sugen på att plugga till förskollärare. Velade fram och tillbaka ett bra tag och klippte av mig håret. Försökte samtidigt få repliker att flyta på som rinnande vatten, men det kändes mer eller mindre omöjligt för första gången i mitt liv. Såg Urban Cone och The Kooks på Münchenbryggeriet och åt Subwaymacka i bilen på väg hem.

Vinter blev vår och jag och Filip utforskade Stockholm. Vi hade picknick på klipporna och någon del av hjärtat började väva drömmar om att kalla Stockholm ”hemma”. Jag gjorde arbetsprov och sökte till högskolan. Ett var textdesign, två var förskollärarprogrammet, tre var rumslig gestaltning. Visste inte riktigt vad jag helst ville. Jag blev erbjuden vikariat på Snigeln över sommaren och tackade ja. Hälsade på där och kände att jag hade kommit rätt. 

Sommaren kom och jag började jobba 100 %. Jag trivdes fantastiskt bra och älskade att gå till jobbet trots personalbrist och övertid. Blev peppad av både kollegor och föräldrar som tyckte att det var det här jag skulle jobba med, och började själv känna mig övertygad. Kände mig uppskattad. Firade midsommar i Söderbärke som vanligt där Filip drack chilisnaps och sprang halvnaken genom potatislandet. Njöt av den ungefär 10 dagar långa sommaren på förskolegården där vi blåste såpbubblor, spelade fotboll och tittade på myror.

Slutade jobba och stängde grinden för sista gången med klump i halsen. Åkte till Stockholm och fick besked om att jag kommit in på Textdesignprogrammet, och plötsligt kändes allt självklart. Fick erbjudande på perfekta läggan efter tio minuter och grät glädjetårar för att jag och Filip inte skulle behöva säga hejdå varje söndag längre. Åkte till Eskilstuna, tittade på lägenheten och knallade runt i solen. Började planera. Fick dille på rosa hår och köpte hårfärg på Shock. 

Åkte till London och Brighton med pappa och Fanny. Åkte buss, sov på sunkigt vandrarhem, tittade på drömmiga vintageklänningar, gick på Jack the Ripper-tour och drack islatte på Starbucks. Turistade på Brighton Pier och tog bilder i motljus på stranden. Levde livet. 

Kom hem, var på snabbvisit hos Fille, och åkte sen till Småland för att titta på morbrors hus. Spelade ”Med andra ord” och köpte soffkuddar på Ullared. Åkte tillbaka till Filip och åkte till Tyskland. Hade kramhög med mina tyskor och åt rullbandssushi. Åt god frukost, drack öl och vejade för getingar. Lärde mig att grönsaksbuljong var bästa medicinen mot bakfylla och försökte göra mig förstådd på tyska. Hade en väldigt stor vodkaflaska i famnen vid ett tillfälle. När jag kom hem hade Fanny fått hem Theodor, och pudelpussar blev ett flitigt använt ord i min vokabulär. 

Tjafsade med Filip om vilken färg vi skulle ha på soffan i vår lägenhet. Smakade väldigt mycket på ordet ”vår”, och var lyckligast i världen. Fick hjälp att flytta hemifrån av föräldrar och hängde noggrant upp gitarrer på väggarna. Började vakna upp bredvid världens bästa kille varje morgon och gjorde väldigt mycket pannkaksfrukostar. 

 

Började plugga och sprang omkring med ett grönt tygband runt huvudet. Jag träffade fantastiskt fina människor och min lever avskydde mig. Lärde mig ramsor och sånger som jag skrek tills jag blev hes, och kände att jag för andra gången det här året hade kommit rätt. Skaffade grön ovve och fikade väldigt mycket med mina nyfunna vänner. Lärde mig väldigt mycket i skolan och gick på några body combat-pass som gav mig träningsvärk i armarna. 

 

Det blev höst och jag sa hejdå till världens finaste hästar. Kudden var konstant fuktig och allt kändes ganska tomt. Läste introduktion till informationsdesign och drömde om rapporter. Varvade jobbigt med fantastiskt. Fyllde 21, åt middag med vänner och bokade en resa hem till Chicago. 

Sen blev det vinter, men snön kom aldrig. Gick armkrok med Lisa och värmde glögg i skolans micro. Såg Star Wars för första gången och köpte en glittrig julgran som fortfarande står i vardagsrummet. Har inte riktigt lust att ta ned den i förrådet än. Firade nyår med fina vänner, åt mycket mat och tittade på fyrverkerier tillsammans med resten av Eskilstuna. Allt kändes bra.

Och med det vinkar jag hejdå till ett jäkligt bra år och säger hallihallå till ett ännu bättre. Kram!